sarek #1

Den årliga fjällvandringen tog sin början vid Ritsem. Först tog vi oss med båt över sjön Akkajaure och sedan började vi vandringen in i Sarek. 

Fredrik och Gustav dividerar om kartan ska hållas vågrätt eller lodrätt.

Daniel ser skeptisk på och vet att man givetvis håller den framför sig.

Efter några timmars vandring hittade vi vår första tältplats och slog upp lägret. 

Vi var fortfarande på ganska låg höjd och det växte skogsfräken överallt.

Solen dök upp och gav oss en vacker solnedgång. Vandringen kunde knappast börja bättre. 

. . .

sarek #2

Första morgonen i Sarek. Med full sol, runt 12 grader och en portion gröt i magen gav vi oss iväg.

På span efter en lämplig lägerplats. 

När vi hade hittat en bra plats att slå upp tälten började vi laga mat. Daniel vaskade 50% av sin gasol när han lyxade med pannkakor. Helt klart värt det. 

Björn (som tidigt lanserade sig som mygghatare) drack i vanlig ordning myggmedel till maten. 

Solen började gå ner och ljuset var magiskt. Men i takt med solnedgången kom kylan, så vi samlade ihop torra kvistar och gjorde upp en eld. 

Två småflaskor whisky langades fram och kvällen var fulländad. 

Det kokades te. 

Gustav tittade tankfullt in i elden och berättade långa anekdoter om Rolf Porseryd.

Sedan försvann solen bakom bergen och en fantastiskt fin dag och kväll var slut. 

. . .

sarek #3

Den tredje dagen lämnade vi lägret tidigt och gav oss iväg med lågt hängande moln ovanför oss.

Vi mötte vandringens första kärr.

Mjölkört i miniformat (som det mesta i fjällvärlden). 

Vi passerade en av samernas många små stugor för olika behov. 

Erik siktade kvällens lägerplats.

Vi var tvungna att ta oss över älven, där vattnet tack o lov stod ovanligt lågt. Bara knähögt i mitten.

Vi hittade en fin liten sänka att slå upp tälten i. Ljuset var magiskt även denna kväll och efter maten bestämde Erik, Daniel och jag oss för att klättra högre upp och njuta av solnedgången. 

Vi nådde vårt mål och njöt av utsikten. 

Vi hittade en mjuk grässlänt där solens sista strålar värmde och la oss ner en stund. 

Sen gick både vi och solen ner.

. . .

sarek #4

Likt alla morgnar på vandringen började även denna med gröt.  

Vi tog ner tälten och gav oss iväg. Redan nu stekte solen och vi gick en varm dag till mötes.

Tuvullen vajade i vinden.

Vi sökte oss uppåt berget för att slå läger och vi hittade ett sjukt fint ställe i hyfsat lä. 

För andra kvällen i rad bestämde vi oss för att klättra högre upp och njuta av solnedgången. Denna gång hängde alla med. 

Utsikten. Så otroligt mäktigt.

Mina fina vandringskompanjoner.

Pastellfärgad himmel och berg i soldis. Kvällen gick mot sitt slut. 

. . .

sarek #5

Vaknade till ännu en fantastisk morgon. Jag gick upp tidigt och tvättade ansiktet i fyrgradigt fjällvatten. Det bästa sättet att vakna till på. 

Vi siktade Ensamma berget (känt från Tolkien) men ingen drake. 

Naturbarnet Erik i sin rätta miljö. 

Gustav (som är tandläkare till vardags) tog tillfället i akt och undersökte käken av en delvis förmultnad ren. Tydligen med anmärkningsvärt friska tandhalsar. 

När vi kastat upp tälten började myggkriget. Fem miljarder mot sex. Daniel gav upp kampen först och somnade tidigt. Vi andra höll ut lite längre men till slut var det omöjligt och vi gick och la oss.

. . .

sarek #6

Snabba som ett gäng svultna lämlar åt vi frukost och rusade sedan bort från mygghålet vi tillbringat natten i och tog sikte på nya myggfria marker.

Jag hittade en favorit på kalfjället: en reva av mossljung (som tyvärr inte blommande).

Det började regna lagom till kvällen men vi hittade en bra plats att slå läger på för kvällen och sökte skydd i tälten. 

När regnet upphörde drog Gustav fram årets höjdpunkt i matväg: kladdkaka! Med lokalt odlade blåbär som topping.

Kvällskylan slog på och vi samlade ihop så mycket torr ved vi kunde hitta och startade en brasa.

Den kalla kvällsluften fick molnen att falla sakta längs med bergen.

Dagen avslutades med att vi ylade mot fullmånen, sedan gick vi och la oss. 

. . .

sarek #7

Den sjunde och sista vandringsdagen började med sol.

Men vi hade för första gången fått täckning på våra mobiler och kunde se att regn var på ingång, så vi gav oss snabbt iväg för att hinna så långt som möjligt innan regnet. 

Strax innan lunch kom regnet, lagom till vi skulle klättra över stora rasbranter. Det blev snabbt otroligt halt och vi var tvungna att dra ner på tempot. 

För första gången på sex dagar såg vi bebyggelse i form av fler än ett hus, och vi fick även uppleva en norrländsk sandstrand.

Utloppet till sjön var för djupt och för strömt för att vi skulle kunna vada över, men som tur var gick det färjetrafik. 

Trots regn var humöret på topp!

Sen var det dags att korsa vårt sista kalfjäll. Rakt in i dimman. 

Daniel tog en av sina beryktade mikropauser.

Vi mötte en ensam ren som, precis som oss, irrade omkring i dimman.

Lagom som vi började gå nedåt lättade dimman och vi fick en magisk vy över sjön Langas.

Vi sökte oss uppåt för att få en schysst sista lägerplats.

Jag plockade blåbär för att koka sylt på till morgondagens frukostgröt. 

Utsikten från tälten var fantastisk och blev en perfekt avslutning på sju fantastiska dagar i Sarek.

Dagen efter åkte vi hem igen. Årets vandring var över och i vanlig ordning var vi alla otroligt trötta, otroligt glada och redan sjukt peppade på nästa års äventyr.  

. . .