I somras var det dags igen. Norrland kallade på oss så jag, Daniel och Fredrik tog nattåget från Stockholm en varm dag i slutet av juli. Vi kom fram till fjällstationen Vakkotavare på förmiddagen och därifrån började vandringen.

Ju högre upp vi kom desto kallare blev det och regnskurar svepte fram över kalfjället.

Hittade en fin fjällripa som hoppade omkring på stenarna vid forsen.

En skogsstjärna.

Efter en dryg mils vandring över kalfjället började det äntligen gå nedåt igen.

Vi satte upp som mål att ro över sjön innan kvällen och slå läger uppe på kalfjället på andra sidan.

Daniel, som precis börjat återhämta sig från en förkylning, tappade för en stund förståndet inne i björkskogen och låg mest och garvade i mossan. Typiskt.

Nere vid sjön Teusajaure hade man två alternativ: pröjsa 330:- per skalle och få skjuts i motorbåt av gubben i fjällstugan eller ta en egen båt och ro över av egen kraft. Självklart rodde vi över. I den sämsta av båtar och med regn+motvind kom vi till slut över och pustade ut på andra sidan.

Där värmde vi upp mat, käkade och tog oss sedan upp för backen till kalfjället.

I backar som denna var jag glad att jag hade packat väskan så lätt.

När vi hade kommit upp på kalfjället slog vi läger för dagen. Vi gick och la oss nästan direkt men jag kunde inte motstå att först gå en liten promenad runt lägerplatsen, titta på utsikten och bara njuta lite för mig själv. Resan hade verkligen börjat så sjukt bra, och det fanns mycket mer kvar.